nu är det tomt. det enda som är kvar är saker som ska med till bruksvallarna som ligger på golvet och väntas på att packas in i bilen.

hela dagen på jobbet har gått otroligt segt, och det var jobbigt att säga hej då till emelie som jag varit med konstant i två månader. men det känns bättre när jag tänker på att jag aldrig mer behöver säga "hej jag heter mathilda och ringer från...", och att emelie kanske kommer och hälsar på inom en snar framtid!

nu väntas middag hos farmor och sedan en bilresa genom skogarna hem till los.

M