jag vet inte vart jag ska börja.

mina veckor hemma har varit helt underbara. jag har fått träffa familj och vänner, och jag har hunnit med att få en glad nyhet om en vän som ska bli mamma, festat med dom bästa, haft konstiga damp-nätter med de allra finaste, varit fundersam över pojkar, smygit in i lindas lägenhet full och försökt vara smidig och inte väcka henne, tvingat linda att var vaken alldeles för länge på nätterna för någon som ska upp till skolan, tränat med nathalie, varit till olssons stuga i gryttjen, spenderat en heldag med den bästa kusinen, varit på 20-årsfest för emelie,
varit ledsen, glad, arg, besviken, lycklig, irriterad, exalterad, förvirrad och haft hopp.

och så mycket mer...

nu är jag tillbaka här i bruksvallarna, völlan, fjälls, och jag längtar hem. varför kan jag inte få ha livet här, fast på hemmaplan? missförstå mig rätt, jag trivs här uppe och har roligt hela tiden, men det är ändå något som fattas. något som fattas som inte går att fixa åt mig. något så mycket mer.

M